Slöjdprojekt i Brandkärrsskolan

 

Sörmlands Museum har utbildat handledare för Slöjdklubb-projektet som startat i Brandkärr. Tanken är att det skall fortsätta i övriga Sörmland. Det handlar om gränsöverskridande pedagogik, utbyte av kulturarv och språk, hantverk och slöjd där bl a Svenska Hemslöjdföreningen backar upp.

Då muséet inte haft resurser till att gå in på textilsidan har Textilhistoriska gruppen medverkat i deras ställe. Britt-Marie Hultgren, Irene Larsson, Siv Lindeborg samt gruppens ordförande Birgit Eriksson har på ett entusiamerande sätt informerat skolbarnen om textila material, företrädesvis ull, och hur de materialen kan vidareförädlas till en väv. Naturligtvis har barnen fått tillfälle till att pröva på hur det är att karda, spinna och väva i den processen. Elevernas kreativa förmåga har också givits stort spelrum, även om materialvalet satt vissa begränsningar i val av motiv. Det är faktiskt lättare att framställa ett får än ett flygplan om man arbetar med en vävram.

Just vid dessa två tillfällen får eleverna arbeta med att skapa bilder i vävramar. De arbetar i grupper om två eller tre. Fast en jättestor väv skapas i en stor vävram som blir gemensam för hela skolan. Vi som sett resultatet vid halvtid i projektet imponeras redan.

Utöver det rent textila har även projektets övriga mål prioriterats. Att samtala med och ta del av kunskaper från personer som är äldre än barnens egna föräldrar och i många fall även med en annan etnisk bakgrund, är utvecklande för alla som deltar i det mötet, både för elever och vuxna. Det är inte bara skillnader som uppmärksammas, vävramar med i princip samma utseende kan hittas i så gott som samtliga kulturer världen över.

Fr i_vvram_400x300

En stor tillgång i detta arbete har barnens ordinarie textillärare, Anna Wallin, varit. Stöttande och hjälpande på alla sätt och vis, har hon bidragit till en både rolig och utvecklande upplevelse för både elever och instruktörer. Under en paus kom vi att diskutera historiska klädedräkter. Anna nämnde då att hon har en egen syatejé. Den går för tillfället på sparlåga, men där arbetar hon bl.a. med att återskapa historiska klädedräkter, med betoning på 1700-tal. Vi hoppas nu innerligt att vi ska kunna knyta Anna närmare till Textilhistoriska gruppen i Nyköping.

Som ett litet kuriosa kan nämnas att Irene Larsson växte upp på Mariebergs gård där stadsdelen Brandkärr nu finns. Utanför fönstret till den sal där vi arbetade fanns en liten kulle där hon lekt som ung flicka.

 

Som novis inom området vill jag bara uttrycka min förundran över hur snabbt eleverna kunnat omsätta sina nyvunna kunskaper i verkligt fina arbeten och vilket effektivt sätt att bygga broar över alla möjliga gränser som finns i att sträva efter ett gemensamt mål.

Johan Schenström