Marianne Bernadottes Haut Couture-plagg

Onsdagen den 25 september 2013 besökte Textilhistoriska gruppens styrelse Östergötlands läns museum, för att där kunna ta del av den utställning som visar delar av Marianne Bernadottes Haute Couture-plagg. Särskilt uppskattat var att utställningen presenterades av en av dem som medverkat vid dess tillkomst, Ragnvi Andersson, som på ett initerat sätt presenterade plagg efter plagg och visade påMariannes Garderob_II alla deras förtjänster, trots att några av dessa aldrig skulle kunna upptäckas vid en ytlig betraktelse. Vi fick lära oss vad dessa sömnadskonstens mästarinnor, "les Petites Mains" - de små händerna, kunde åstadkomma under rätt förutsättningar. Dessa förutsättningar inbegrep då val av yppersta material, en näst intill obegänsad tidsåtgång för arbetet, samt som en följd härav, betydande kostnader. Allt detta naturligtvis parat med stor kunskap och yrkesskicklighet.

Haute couturen grundades av engelsmannen Charles Frederick Worth i Paris och etablerades under 1800-talets andra hälft. För att kunna titulera sig som Haute Couture-hus måste man godkännas av la Chambre Syndicale de Haute Couture som är en del av det franska industridepartementet. De viktigaste kraven som måste uppfyllas är dessa:

- Skräddarsy plagg för privata köpare, med minst en provning.

- Ha en ateljé i Paris med minst 15 heltidsanställda.

- Varje vår och höst presentera en kollektion i Paris, bestående av minst 35 plagg för både dag- och kvällsbruk.

Att försöka betrakta en handsydd söm som inte syns, p.g.a. storleken på stygnen, är näst intill overkligt. Att få förklarat för sig hur en s.k. fransk ärm sys fast vid livstycket är respektingivande. Att höra att mönsterpassning inte är aktuellt, därför att mönstret från det ena tygstycket klipps ut och sys fast på det andra, är imponerande.

Trots de stora kostnader som all denna strävan efter perfektion bär med sig, ligger ändå den allra största kostnaden i det mönsterskydd som varje enskilt Haute Couture-plagg omfattas av.

mariannes garderobiHaute Couture-företagen lönar sig, trots priser på 100 000 kr och uppåt för ett plagg, inte alls. Att en del av de stora modehusen fortfarande ägnar sig åt denna verksamhet är mest en form av marknadsföring. Ekonomin för modehusen ligger framför allt i att kunna presentera för en bredare, men fortfarande mycket välbärgad kundkrets, de kollektioner som benämns prêt-à-porter.

Sätter man kostnaden för Haute Couturens flärd i kontrast mot världens djupaste fattigdom, framstår den närmast bisarr. Dock kan man inte undgå att tjusas av den estetik och den yrkesskicklighet som präglar den.

Johan Schenström