Med egna ord - textilarbetare i Nyköping berättar

Harald Andersson_Med_egna_ord_150x199Harald Andersson, styrelseledamot i Textilhistoriska gruppen i Nyköping har kommit med en ny bok om textilindustrihistoriken i Nyköping.

Den fjärde från hans penna i ämnet under loppet av några år!

Den nya boken gör historien levande genom att människor själva får berätta sina egna upplevelser.

Under sitt arbete med dokumentationen av textilfabrikerna i Nyköping, Fors ullspinneri, Hargs bomullsspinneri och Periodens bomullsspinner fick Harald Andersson kontakt med många före detta anställda på fabrikerna.

De kunde berätta om sina erfarenheter från den tid de arbetade inom textilindustrin.

Han har också tagit med intervjuer med anställda från ett ALU-projekt 1994-1995, "Nyköping-en textilstad" som var ett grupprojekt genomfört av TBV och Arbetsförmedlingen under ledning av Anna-Greta Paulsson-Jansson.

Alla dessa berättelser är nu samlade i den nya boken.

Vanja Thelin Jonsson var väverska och började på Fors ullspinneri 1954.

Hennes syster Irma jobbade där redan på väveriet.

Vanja kom till henne och hon lärde upp sin syster. I början hade Vanja två stolar men snart fick hon tre.

De vävde filtar på sk jaquardvävstolar och det var ackord. Man började sju på morgonen och hade en timmas lunch. Lunchrum fanns i huset men där var inte Vanja så ofta.

Hon åt mest tillsammans med sin syster.

Dammigt var det och högt ljud. Hon fick sin hörselskada där. En skyddsrock ingick men de egna kläderna var mest förekommande.

Hela tiden skulle vävstolarna kollas och det var både män och kvinnor som vävde.

Vanja berättar att finnarna jobbade så fort att de förstörde ackorden, så de var inte populära, men det var aldrig något bråk.

Det hände att man körde "släppskott", vilket betydde att det fattades tråd. Det fick man inte göra, men det hände att man inte såg det.

Om varpen gick av eller trasslade till sig kom ett par tjejer. De kunde det där. De hade någon grej som de satte ihop det med och någon form av klister som de limmade ihop trådar som gått av.

Vanja bodde först på Brännmästaregården i ett rum med ett litet kök. Det var bara en diskbänk med zinkplåt och på den hade hon ett spritkök att laga maten på. Inget rinnande vatten och så kallt på vintern att vattnet frös ibland. Sedan fick hon tag i en liten etta på St.Annegatan. Vävstolarna stannde på Fors 1966 och då var Vanjas arbete slut där liksom övriga på fabriken.

Så här får vi möta en rad människor i boken som varit yrkesverksamma på de tre textilfabrikerna Harg, Perioden och Fors som så många abetade på i Nyköping.

Den nya boken kommer säkert att roa en bred läsekrets i Nyköping och förhoppningsvis också nå yngre generationer så de får en inblick i hur arbetslivet kunde vara i Nyköping i svunna tider och vad de olika benämningarna på respektive yrke innebar.

Med sina böcker om textilindustrin i Nyköping har Harald Andersson från Stigtomta gjort en stor kulturarvsgärning.

Torbjörn Anderson